Vems tid är viktigast, din eller min?

Det är inte särskilt ofta jag blir arg på mina vänner, men idag är en sån dag tyvärr.

Hur kan det vara så svårt att planera sitt liv? Är det rätt att andra ska behöva sitta och vänta på dig, gång på gång på gång? Mitt liv för tillfället består av studier och inget annat, jag har gett mig själv ett och ett halvt år där allt annat prioriteras lägre, så är det tyvärr. Jag tänker att det borde gå att kombinera med att vårda relationen till mina närmaste vänner. Men det är inte okej att sitta och vänta på någon som sedan inte dyker upp. Det är nog nu, din tid är inte mer värd än min. När du skiter i att dyka upp (eller dyker upp två timmar försent), att ringa och så vidare så betyder det att du låter mig sitta och vänta på dig. Den tiden kan jag använda bättre, idag borde den har gått till att bygga en poster, en annan dag kanske tiden kunde ha spenderats på en vän som hade uppskattat den mer...

Jag förstår att ditt jobb tar tid, jag förstår att det är svårt att få tiden att räcka till alla som drar i dig. Men jag är trött på att bli värderad lägre än allt annat. Du är välkommen tillbaka i mitt liv den dagen du visar mig respekt, det gör du inte nu...

Over and out och än en gång, tack för fisken..

Förresten...

Klockan på den här bloggen verkar vara i en helt egen tidszon. Klockan är inte alls 22 på kvällen, den är mer runt 7 på morgonen (före soluppgången, i gryningen).

Ljuset i slutet av tunneln.

Det känns som att saker och ting börjar falla på plats lite grand nu, äntligen. Stressen har dämpats lite och jag har resignerat inför faktum att jag kommer att ha sjukt mycket att göra den närmsta tiden, men sen borde det bli bättre. Jag tror jag ser ljuset i tunneln nu om det inte är det framrusande tåget jag ser, förstås...

Min hjärna är borttappad. Har någon sett den?

Är så stressad just nu. För mig är inte stress konstruktivt alls utan bara kortslutningsskapande. Undrar om man kan programmera om sig på något sätt? Så att man inte hamnar i denna stress-spiral igen. Jaja, något man kan göra är ju att skriva här och för en stund låtsas att man inte har viktigare saker för sig.

Har längtat efter öl hela veckan dessutom, varningstecken eller nedvarvning från Waleskulturen? Om det var socialt accepterat att vara lite småfull hela tiden skulle nog stressproblematiken vara som bortblåst. Typiskt. Istället jobbar jag hårt med att komma i kapp med studierna, sedan jag kom hem idag har jag:

* Tagit ett bad.
* Kollat mejl och facebook.
* Tittat på Sally-klipp på Youtube.
* Surfat runt och tittat på fina bilder på min önskepryl för tillfället.
* Installerat programmet PAST på den stationära datorn (tyvärr inte särskilt komplicerat förfarande).

Jag är mycket nöjd med mina framsteg, effektiva studier cirka 2 min (vilket inkluderar inloggning på studentportalen) Jag har även som en parentes den senaste veckan spenderat mer än 5(!) timmar med att kolla på Youtube-klipp innehållande självhjälpsavsnitt för att lyckats sluta prokrastinera.. Det har uppenbarligen funkat så där.. Hade det inte varit gratis hade jag krävt pengarna tillbaka, helt klart.

Min önskepryl, ja. Just nu dräglar jag efter en Xperia active telefon. Den ska klara både repor, vatten och smöriga (??) fingrar! Låter som någonting för mig, helt klart.

Jag har ju inte tid!

Jahapp. Dags för mig att dra mitt strå till stacken med kluriga små livshändelser, ilskna utfall eller vad det nu kan vara. "Jag behöver något att läsa" sade E till mig härom dagen och som den snälle Ja-sägaren jag är kan jag ju inte göra henne besviken.

Just denna kväll kändes också som en ypperlig startdag. Paniken är nära eftersom jag har massor att plugga in och en hel uppsats att skriva (tror visst en inledning skulle vara klar tills på måndag eller nåt? Var det kanske även en anatomisk beskrivning?). Jag måste verkligen ta tag i detta genast och det bästa sättet att göra det är tydligen (har jag hört, tror jag?) att göra något helt annat ett tag, rensa tankarna liksom, sedan nya friska tag. Jättebra, då börjar jag skriva uppsats i morgon istället. I morgon ska helt gå i flitens tecken, artiklar skall läsas, inledning skall skrivas, anatomi skall studeras. Ingenting skall få störa och jag ska bli en duktig student, en sådan som jag alltid har önskat att jag var!

Så... troligen har ni mig här i morgon igen, ses då...