Ljuset i slutet av tunneln.

Det känns som att saker och ting börjar falla på plats lite grand nu, äntligen. Stressen har dämpats lite och jag har resignerat inför faktum att jag kommer att ha sjukt mycket att göra den närmsta tiden, men sen borde det bli bättre. Jag tror jag ser ljuset i tunneln nu om det inte är det framrusande tåget jag ser, förstås...